Runt 70 tusen faller så illa varje år att de vårdas på sjukhus. Ett drygt tusental dör, ofta av skallskador – fem gånger mer än i trafiken. Krackad höft är vanligaste fallskadan, resulterar i mesta kostnaden för samhället näst efter diagnosen stroke. Äldres fallolyckor antas kosta14 miljarder kronor, där cirka fem belastar sjukvården. För patienten ett svårt lidande och många repar sig inte. Svåra fallskador drabbar främst 80+, som ökar i antal och därmed antal fallskador.

Mina stunts:

Själv ser jag mig som ett fallproffs sedan året som skogsarbetare i unga år. Nämligen att vrida mig vinkelrätt mot fallriktningen och liggande rulla runt i nedslaget.

• 1970. Motionslöpte, halkade på en isfläck, bröt ben och fotled. Artrosen smärtar trots fotledprotesen så jag går ofta med kryckor.
• 2015. Föll 4 meter från stegen då torpet renoverades. Utan att nämnvärt slå mig, tack vare stunttekniken.

• 2021. Såsom varande skumögd försökte jag gå genom Specsavers glasdörr fem minuter innan de öppnade. Den sviktande katapultdörren kastade mig handlöst baklänges. Reste mig, utan att egentligen ha ont. Men medveten om att jag behövde bättre glasögon. I samma Kista Centrum har jag ramlat ett par gånger då kängsnöret fastnat i hyskan på anda kängan. Samma stunt igen, utan skador.

• 2022. För onda fotens skull använder jag sparkcykel, trots att väktarna jagar mig i offentliga lokaler. Det kunde ha gått illa då jag i utförslöpet sökte passera en felparkerad bil. Sparkcykeln dök i en trottoarkant och jag föll huvudstupa på gatan. Reste mig och sparkade vidare utan minsta blåmärke.

Stuntman? Mer likt Papphammar säger hustrun.

Fakta + mina knep

Papphammarfilmen borde visas på pensionärsföreningars möten för man känner igen sig. Telefonen ringer, men var finns den? ”Det är också bra att ha telefonen med dig om du skulle falla omkull” står det i den utmärkta rådgivningen hos 1177.

Jag har telefonen nerstoppad i en fiskarväst som jag brukar ha på mig. Ett mindre problem är att då det ringer i all hast hitta mobilen i någon av de tio fickorna. Fördelen med fickorna att de ger plats för glasögon och annat som gärna gömmer sig.

Läs Socialstyrelsens ”Tips hur man förhindrar fallolyckor”. Låga möbler och lösa mattor är vanliga hinder. En kvarglömd dammsugare och barnbarnens leksaker är förrädiska. Billigaste livförsäkringen är rejäla skor, även inne. Med karborreband om fingrarna inte lyder. Eller använda strumpor med halkskydd. För artrosen har jag extra stötdämpare under hälen och man kan limma in en hälkappa för att öka stabiliteten.

Merparten av olyckorna inomhus sker i bostaden. Vanligaste olyckan sker på plant golv i ett rum eller hallen. Kvinnor halkar mer än män i köket. Stolar och även trappstegar är lömska om man vill nå högt upp. Telekskopstegen som vi har under sängen är säkrare. Som kan dras ut så långt att den även kan användas för utrymning genom fönstret om det brinner.

Nästan hälften av äldreolyckorna sker kvällar och på natten. Bra belysning är därför A och O.

Våra nattlampor satta i stickkontakterna får lysa jämt. LEDslingan från Ikea som vi har i hallen drar inte heller mycket ström. Men den slår vi av och på med en Nexafjärris. Som vi också har på nattduksbordet, lätt tillgänglig då det ska kissas. Ännu bekvämare är rörelsesensorer, typ Ikeas smarhemkoncept.

Halkskyddstejp är en billig försäkring, också utanför ytterdörren.

Räddning steg för steg inomhus

Är man två som vi i bostaden är livet tryggare. Men vad händer om någon av oss blir änka eller änkling – och ligger hjälplös på golvet? Av ett fall, stroke eller infarkt. Lite förberedda är vi men mycket återstår. Helst ”tänka efter före” redan vid 60+ för ofta blockerar paniken hjärnan. Särskilt efter 80+ då de flesta olyckorna inträffar, kanske fumlig och mentalt begränsad av sjukdomar som demens.

Första steget i beredskapen är att gratis ladda ner 112-appen och SOS Alert Emergency, som med förinlagda nummer ringer upp grannar och närstående. De får ett SMS och ser då på en karta var jag finns. SOS-appen kan förmedla ett inlagt meddelande. Till exempel nummer till grannar. Det kan också innehålla koden till dörrens kodlås eller till nyckelskåpet utanför dörren.

En länk till Svenska hjärtstartarregistret visar på en karta var startare finns.

Men om jag är gaggig och inte klarar av att larma på mobilen? Men orkar trycka på en larmknapp. Det finns två sorters produkter. Den ena har inbyggt SIM-kort, i praktiken en mobiltelefon. Den andra skickar larmet från knappdosan med bluetooth till mobilen. Som bör finnas i närheten för väggar hindrar blåtandsignalen.

Exempel på larm med Simkort är Sensorem trygghetslarn, en slags smartklocka som abonneras för 300 kronor i månaden. Fungerar annars på samma sätt som mobilappen SOS Alert Emergency, men kan också påkalla hjälp från en larmcentral. De uppringda kan ringa tillbaka till klockan, som ju fungerar som en mobil. Trygghetklockan kan även köpas för cirka 2 900 kronor, lite mer än för konkurrenten MiniFinder.

Den senares modell Nano är ett bra val för dementa och andra med mentala begränsningar. Har en rejäl knapp på armbandet på samma sätt som kommunernas larmtjänster. Passerar personen ett ”elektroniskt stängsel” går larmet och kan spåras på en karta. (Spårning kan också ske med Snapchat Snap Map)

Smartklockorna Apple Watch och Samsung Galaxy Watch har versioner som fungerar på liknande sätt. Dessutom med fallindikator som fungerar förutsatt att man faller rejält och inte bara segnar ner. Prisnivåer ofta kring 4 tusen kronor. Kanske så komplexa och dyra att dessa smartklockor främst är aktuella för yngre, som kombinerar nyttjandet med motion. Medicinska sensorer öppnar spännande möjligheter för avancerade användare

Jag har min Androidmobil trimmad för svenska språket i Google Assistant. Ett tryck på översta sidknappen (eller skärmens Assistantknapp) så får jag frågan ”Hej, vad kan jag hjälpa dig med?”. Jag svarar ”Ring Lena Lindmark” eller med ett annat namn på telefonlistan. Även till 112 eller 1177. Googles smartare högtalare kan ringa upp på detta sätt, bra i bostaden där man inte alltid bär på mobilen. Samma gäller för Apple Siri och Amazon Alexa.

Just som jag skriver detta i mars 2022 meddelar TT att en cyberattack stör Careiums trygghetslarm i 150 kommuner. I och för sig en bra knappdosa, som larmar en central för 240 kronor i månaden. Tjänsten håller ett öga på kommunikationen så att den fungerar, även med koden till elektroniska låset.

I fjol slogs 1500 trygghetslarm ut i Stockholm, som en i raden av liknande problem. Upphandlingsreglerna får kommunerna att prioritera avtalspriset före kvalitén?

Utomhus

En tredjedel av äldres fallolyckor inträffar utomhus upplyser SKR-rapporten Fallskador bland äldre.

Regelbunden motion kan minska risken med fallskador med 25 % enligt vissa undersökningar. Ungefär hälften i åldern 65-75 år motionerar regelbundet, mestadels promenader och stavgång. Bra för hjärtat och balansen. Mindre risk för benskörhet. Andra halvan är soffpotatisar som sällan rör på sig. Det får man veta från MSB-rapporten Motionsvanor och erfarenheter av motion hos äldre vuxna (2014).

Förutom de bärbara larm som nämnts ovan fungerar vid olyckor också överfallslarm, som Plegium Smart Emergency Button och Plegium Smart Försvarsspray Larmet radieras med Bluetooth till mobilen, som man ju alltid har med sig utanför bostaden.

Vi brukar göra timlånga promenader ett par gånger i veckan. Jag med rejäla knäppkängor med inbyggd dämpare. Och kryckor som faktiskt motionerar hjärtat bättre än gåstavar. Särskilt vid ruskväder sitter jag hellre på motionscykeln. Laptoppen sitter på en hylla framför så jag kan läsa texter eller se videos från playtjänsterna.

Ungefär 20 personer blir påkörda av motorfordon varje dag, med en topp november-december. Inte alla bär på reflex eller gulväst. Cirka 75 per dag skadas av fallolyckor i trafikmiljön. Tolkat från Transportstyrelsens rapport Vilket mörker. Sommar- och vintertidens betydelse förfot gängares trafiksäkerhet. Vilket innebär att fotgängare är den mest utsatta kategorin trafikanter, huvudsakligen 60+.

Av fallolyckorna i trafikmiljö är tre fjärdedelar orsakade av snö och is.

Sjukvården frisk?

Antalet patienter med stroke och hjärtinfarkt har halverats under 2000-talet. Då handlar det för överlevnad om minuter och sekunder. Med längre livslängd ökar antalet 80+. Många med mentala begränsningar, vilket kan förklara ökande antalet fallolyckor.

Fallolyckorna tränger undan annan vård på de ortopediska klinikerna. Vårdköerna blir allt längre. I min väntan att få en fotledprotes inopererad skickades jag i en kö-stafett mellan tre sjukhus, med 90 dagar i varje. Så tolkas vårdgarantin att inom 90 dagar få operation och specialistbehandling.

Vanligast är lårbensfrakturer. 2021 vårdades drygt 17 tusen personer med den diagnosen i slutenvården. Redan första sjukhusmånaden för ett höftbenbrott kostar i snitt 270 tusen kronor. Vilket med snabb huvudräkning innebär en nota på 4-5 miljarder. Totalt beräknas fallskadorna kosta 17 miljarder/år enligt Socialstyrelsen. Billigast för det allmänna är om jag dör av skadan, då stannar snittpriset vid 100 tusen kronor.

Samtidigt minskar antalet vårdplatser med riskfylld korridorparkering av sängar som följd. Onda cirkeln fortsätter med ansträngd personal och därmed problem med rekryteringen. Ett dilemma som vidlåder många länder enligt WHO.

Maktens vanmakt

Priset för Miljöpartiets medverkan som styrande i Stockholms fullmäktige var kravet att cykelbanorna skulle sopas och saltas. Med följd att entreprenörerna inte hinner få bort snömodden för de gående. Så det går åt mycket gips på sjukhusen då det fryser. Fler än Lena Mellin på Aftonbladet är heligt förbannade. Att som vissa stadsdelsförvaltningar dela ut gratis halkskydd till pensionärer tycks för det allmänna vara billigare än att sopa trottoarer.

Fotgängare 65+ är de mest drabbade i stockholmstrafiken. Kategorin brukar stå för 45 % av alla trafikdödade, de flesta i krock med motorfordon. Jag ger mig inte ut i Stockholms ökända snösörja om jag inte är tvungen. I så fall med larmen laddade i mobilen.

En rapport indikerar att broddar reducerar skador i vinterrusket med 60%. Jag har tröttnat på sladdriga halkskydd som ramlar av, men snökedjevarianten fungerar. Visserligen bökiga ta av och på för den som är stel i ryggen. Särskilt på stengolv om man inte vill halka med skydden på.

Sifo frågade allmänheten 2011: ”Vilken av följande sex olyckstyper leder till flest dödsfall?” De intervjuade svarade: vägtrafik (75 %), fallolycka (8 % %), förgiftning (3 %), drunkning (6 %), bränder (2 %) och kvävning (2 %). Riksdagsledamöterna fick 2008 frågan ”Vilken av följande olyckstyper tror du leder till flest dödsfall i Sverige i dag?” 57 % trodde det var vägtrafik, 35 % fallolyckor.

Aningslösheten avspeglas i regering och riksdag. En googling på fallolyckor och riksdag ger inte mycket. Ännu magrare resultat för ”Fallolyckor och proposition”. Regeringens uppdrag till Socialstyrelsen att till kommuner/regioner låta genomföra informationsinsats om fallprevention är en klen tröst. Som om dessa insikter inte redan finns.

En mängd i och för sig utmärkta rapporter har släppts från en rad myndigheter. Statistik spaltas på sidorna där det redovisas kloka slutsatser. Men sedan händer just ingenting i stuprören. Ansvaret är splittrat mellan flera myndigheter under olika departement. Som så mycket annat stannar frågorna i glappen mellan kommuner, regioner och departement.

En haverikommission?

Vid sekelskiftet besökte jag Volvos krockskadelabb. Och skrev om haverikommissionen, som med säkerhetsbälten och barriärer grundade märkets säkerhetsprofil. Sedan 1966 har en haverikommission ryckt ut till olycksplatser , detaljstuderat platsen och tagit med sig krockade fordon för teknisk analys. Tillsammans med data från polisen, försäkringsbolag och patientjournaler djupstuderades händelsen. Och djupstuderar, för SOS Alarm får även nu gruppen att ge sig ut i Göteborgsregionen, dygnet runt. Nollvisionen gäller också för forskarna på högskolorna och VTI i Linköping. Oräkneliga miljarder satsas på trafiksäkerhet, här och utrikes.

I svenska trafiken omkommer årligen drygt 200 personer. Hälften är oskyddade trafikanter och var tionde är fotgängare. 700-1500 dör varje år av fallolyckor, beroende på hur man räknar. Cirka 3 400 skadas allvarligt samma tid i trafiken. Minst 70 tusen far så illa då de ramlar att de vårdas på sjukhus. Ingen talar om nollvision för fallolyckor så som är fallet för trafiken. Att äldre har svaga röster i samhället kan förklara diskrepansen.

Görs djupstudier av förloppet för fallolyckor likt Volvos haverikommission så fångas de i varje fall inte upp av nätets sökmotorer. De många utredningarna tar mer sikte på samhällets kostnader än frågor om olycksdrabbades lidanden. Vi vet att utryckningstiderna för ambulanserna ökar. Men annars saknas kunskap om räddningskedjan, till exempel hur länge skadade få ligga innan larmet går.

För att avhjälpa hjärtstopp handlar det om få minuter. För hjärtinfarkter och stroke krävs också snabb insats. Fallskadade riskerar att få ligga länge, kanske i timmar innan hjälp anländer. Med allvarliga konsekvenser för tillfrisknande.

Det utvecklas i Sverige bra teknik om man är kapabel att trycka på en knapp. Men ännu finns inga bra larm om jag ligger medvetslös på golvet. Problemet är att innovatörerna saknar uppbackning för att ploga upp en marknad. Bränner de krutet är det fritt fram för konkurrenter, i vissa fall med lågprisprodukter från Kina.

Ericsson fick ett försprång för mobiltelefonin tack vare Televerket. Asea växte med behov från Vattenfall. Tetrapak utvecklades i samarbete med mejerierna. I Sverige saknas ett liknande sug från offentlig verksamhet för att utveckla teknik som lindrar fallolyckor. Men en nollvision som för trafiken.

---

/ Av Ingemar Lindmark, journalist

073 530 97 22 ingemarlindmark39 snabeln gmail.com